myworldofchances

Jag har precis läst ut boken allt för min syster. Och jag tror aldrig att jag ahr läst en bok som har en bok som har berört mig så mycket. Den fick mig att börja gråta. 
 

"Trettonåriga Anna Fitzgerald har alltid funnits där för sin syster Kate - bokstavligt talat. För Anna är en så kallad designer baby, en perfekt genetisk matchning till systern, som lider av en ovanlig typ av leukemi. Hon var bara några minuter gammal när hon för första gången donerade friskt blod till sin syster. Det är kanske inte så konstigt att Anna hela livet känt sig som en reservdel till Kate.

Men nu har Anna fått nog. Kate har blivit sämre och om inte Anna donerar sin ena njure till henne kommer Kate att dö. Trots att Anna älskar sin syster vill hon inte längre att besluten ska fattas över hennes huvud. Hon uppsöker en advokat och stämmer sina föräldrar för att få rätten att bestämma över sin egen kropp ..."
Nu kommer jag skriva om slutet, vill du inte veta så sluta läsa...


Fallet går till domstol och ja det döms till annas fördel. Hon kommer själv få välja vad som är rätt för henne i hälsofrågor och hennes andovkat Cambelll Alexander blir den som får sista ordet i frågan. För faktum är att hon gjorde allt för Kates skull. KAte ville inte ha hennes njure. Hon ville dö så att anna skulle få leva, leva ett normalt liv. Där KAte inte håller tillbaka henne från att åka på läger, gå på collage var hon vill osv. Hon gjorde allt för Kates skull, Kate orkar inte känpa längre. När rättegången är över och Cambell frågar henne vad hon vill bli om tio år, det enda hon vet är att hon vill vra Kates syster säger hon.
När Cambell sedan ska skjutsa henne till sjukhuset för att hälsa på Kate råkar de ut för en bilolycka och Anna klarar sig inte. Hon blir hjärndöd, vilket gör att det är möjligt att donera. Hennes njure går till Kate och det är hennes njure som gör att Kate besegrar cancern. Men anna är borta..

Tänk att livet kan ta en sån felsväng. Allt har precis blivit bra och då inträffar det värsta som kan hända. OKej, boken är inte verklighetsbaserad. Men faktum är att sånt här händer varje dag. Folk drabbas av cancer och kan inte besegra den, folk dör i bilolyckor. Det finns saker som vi inte kan styra över. Ibland tar ödet/gud över. Jag vet inte vad jag ska tro. Men det finns något som är större än oss, det finns någon/något som styr över vad som ska hända i våra liv. Då menar jag inte ifall vi ska ha potatis eller makaroner till middag. Utan de större sakerna. för jag tror på att det finns en mening med allt vi gör. Vi har en uppgift här i livet. Annas uppgift var att rädda Kate, vad som än krävdes.. Någons död för ofta med sig att man uppskattar sina nära mer. Tar vara på alla stunder man har tillsammans.
Det finns så mycket mer jag skulle vilja skriva. Men jag kan inte sätta ord på det jag känner just nu.

jag vet i alla fall att nu måste jag se filmen med!